Länge leve Luther

Idag är det 469 år sedan Martin Luther kastade in handduken. Men ännu i våra dagar är den tyske munken synnerligen levande bland oss allmoge. Tillsammans med Ågren och Jante utgör han en trio som utan motstycke lyckats se till att vi under alla år hållit oss på mattan. 

När Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg var det i protest mot kyrkans slapphänta hantering där bot och bättring kunde köpas för pengar. Istället framhärdade Luther i sina teser att vi stackars vilsegångna människor skulle framleva resten av vårt liv i skam under sökandet av omvändelse och bättring. Och trots detta fanns det inget som garanterade att vi inte skulle sluta våra dagar i den eviga skärselden.

Man får väl konstatera att med Luther skedde en, för att använda ett totalt sönderanvänt ord i dessa dagar, en rejäl radikalisering av synen på den syndiga människan i förhållande till både kyrka och gud. Att han fått ett sådant enormt genomslag i vår del av världen kanske kan tillskrivas att varenda maktfullkomlig dåre har under århundraden alltid hittat något i Luthers texter som kan användas för egna tvivelaktiga syften.

Det sägs att han då med sina 95 teser ville nå folket och få igång en diskussion. Det var därför han också spikade upp dem på slottskyrkans port. Men att då skriva dem på latin ett språk som väldigt få kyrkobesökare läste på det glada 1500-talet visade väl på en viss avsaknad av koppling till verkligheten. En spännande tankeutflykt är att tänk om kyrkoporten hade försetts med anslaget ”Posting Prohibetur”, latin för Affischering förbjuden, då hade kanske historien tagit en helt annan vändning.

Att en man som skrev ”Den sanna ångern söker och älskar straffet” än i dag läses och uppskattas av många kan tyckas märkligt. Men än märkligare är hur hans tankar genomsyrar mycket av vår vardag, syn på oss själva och hur vi dömer andra.

Jag försöker aktivt välja bort honom men blir då och då nästan rädd över hur stort inflytande Luthers tankevärld har. Men jag vill inte vara rädd, så jag tar hjälp av en av dagens alla födelsedagsbarn, författaren Alan Alexander Milne, som med sin penna skapade en av vår tids, på sitt sätt, största tänkare, Nalle Puh; ”För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.”

Hopp, på något vis finns det alltid det. Även i en radikaliserad värld.