5 augusti, 2014

Läsvärt födelsedagsbarn

Av JanneHbom

wahloo_600

[LINNEFORS 2014-08-05] Idag hade författaren och journalisten Per Wahlöö fyllt 88 år om han levt. Men han dog på ett operationsbord 1975 endast 48 år gammal. Men redan då hade han tillsammans med Maj Sjöwall bildat skola för hur kriminalromaner och deckare skulle skrivas för nå en stor läsarskara. Med ”Roman om ett brott” en romansvit omfattande tio fristående böcker klev Martins Beck och Gunvald Larsson och deras kollegor in i det svenska folkhemmet och idag är de lika självklara som ärtsoppa och Friskis och Svettis. Även på den internationella marknaden tillhör Wahlöö och Sjöwalls verk tungviktarna. Det är givetvis enormt stort men Per Wahlöö är värd att också uppmärksammas för annat som hans penna skapade.

Kanske känner du igen känslan, då och då gör du bekantskap med en bok som sedan kommer att följa dig långt efter att du läst den sista boksidan och du lagt boken ifrån dig. Det kan vara stämningen i boken, själva historien eller någon av karaktärerna som gör sig påmind. Ibland är det rent av dofter som beskrivs på boksidorna som återkommer i verkligheten. Precis det där med dofterna är något som Ernst Brunner lyckats med i sitt Bellman-epos Fukta din aska för mig. Varje gång jag promenerar genom Gamla Stan kan jag känna både dofter och stanken från 1700-talets Stockholm, trots att de inte är där utan oset har bara stigit upp från Brunners boksidor.

Per Wahlöö’s thriller Lastbilen från 1962 är en av de där läsupplevelserna som hemsöker mig då och då. Hemsöker är ett starkt ord och i det här sammanhanget helt rätt. Berättelsen utspelar sig under Franco-tiden i Spanien och ett norskt konstnärspar försvinner under oklara omständigheter. Den känsla som Wahlöö bygger upp i romanen är så otäckt levande att trots att det säkert var mer än 30 år sedan jag läste berättelsen påverkar den mig än idag. Läs den om du törs.

Två år senare skrev Per Wahlöö science-fiction-romanen Mord på 31:a våningen. Ett bombhot mot ett förlagshus som ägs av en familj med stor publicistisk makt utgör starten i en bok som på nytt aktualiserade romartidens uttryck ”Bröd och skådespel”.  Den borde än idag vara obligatorisk litteratur för varje samhällskritiker då den är lika aktuell i vår tid där nöje och en stunds förströelse verkar dra större och större publik än det som egentligen borde engagera.

Per Wahlöö dog alldeles för tidigt. Trots detta hann han lämna efter sig ett intressant litterärt arv. Idag hade han fyllt 88 år. Om han fått leva lite längre hade han förmodligen gjort ännu fler bestående avtryck på mig, oss och vår samtid. Men det är som min far sa; ”Om inte om fanns hade jag varit Gustav Vasa”. Men Per Wahlöö’s böcker finns. Läs dem.