Låt stå!

Klotter är skadegörelse, säger de. Graffiti är klotter, eller i varje fall skadegörelse, säger de. Bara i Stockholms län passerade notan för sanering av klotter i kollektivtrafiken en miljard kronor för några år sedan. En kostnad som i slutändan betalas av oss alla via skattsedeln.

Men kan inte klotter och graffiti lika väl vara konst? Absolut, det är väl med det som med allt att i rätt kontext fungerar det och kan ibland till och med vara briljant. Men som en skitig tagg på en sittplats i ett tunnelbanetåg är det bara tröttsamt.

Blu, givetvis Bansky och fantastiska Maya Hayuk är exempel på konstnärer som valt gatan som pannå för sitt skapande. Är det klotter? Är de klottrare? Kanske. Eller absolut inte.

Toalettklotter är i varje fall bara klotter. Oftast gjort på fyllan, grovt, vulgärt, skitigt och många gånger så pubertalt att det nästan är skrivet med bläck av ungdomsacne. Som sagt, klotter är i varje fall bara klotter, eller? Jag måste villigt erkänna att ibland stöter man på klotter som är mer poesi än klotter, mer statement än klotter. Inte minst på toalettväggar. Här kommer några favoriter jag stött på genom åren. Men kom ihåg. Du ska inte klottra!

Mitt numero uno är förvisso inte ett toalettklotter utan sprayades på en betongvägg längs med en större väg. Jag vill minnas att det var längs med Norrtäljevägen i Täby i höjd med Roslags-Näsby.
”Jesus lever.
9.90 kr/hekto”

På ungdomsgården i en söderort fanns det lätt uppgivna klottret:
”Ingen makt åt nån”

Som en replik till det kunde man på samma vägg läsa:
”All makt åt alla”

Följande kommer med här, egentligen inte som klotter utan som toalettpoesi då det inte var klotter utan en skylt på någon av studentnationerna i Uppsala. Om jag minns rätt var det V-Dala nation men jag kan mycket väl minnas fel. På skylten stod det i varje fall ungefär så här:
”Fimpar i urinen?
Uppsök läkare.”

Vad är bättre lämpat att avsluta denna min egen klotter-lista än denna.
”3 saker jag hatar:
1. Listor
2. Vandalism
3. Ironi”

Låt stå!