Löpning är absolut ingen materialsport
[LINNEFORS 2014-03-14] (14 av 100) Nu är det mer än en vecka sedan jag löptränade. En envis förkylning har kopplat greppet och jag skrev någonstans tidigare att jag just nu hostar två-stämmigt. Rent allmänt är förkylningar bara tråkiga och för en aktivt praktiserande hypokondriker som jag är de rena pesten. Men värst är abstinensen efter att få ge sig ut på en runda. Den ensam gör att jag nästan klättrar på väggarna. Min springkompis, Spanjorskan, tycker bara att det är urtråkigt att det verkar som att det numera aldrig händer något i Linnefors.
Men att förkylningen verkar bli lite långdragen får jag nog till stor del skylla på mig själv. Förra torsdagen kände jag att något var på gång i kroppen men jag tänkte helt sonika att det där, det springer jag ur kroppen. Så istället för att mota Olle i grind tog jag på mig en olle, snörade på mig dojjorna och drog iväg. Fram på kvällen slog förkylningen ut i full blom. Korkat kan tyckas, men faktiskt dubbelkorkat. Jag har tidigare ordinerat mig samma kur och då också med samma resultat. En del lär sig aldrig.
Jag får helt enkelt bida min tid några dagar till innan det är dags igen för löpning. Då kanske rent av i ett par nya skor. Säga vad man vill om löpning men den är absolut inte den värsta av materialsporter om man inte nödvändigtvis insisterar på att göra den till det, men en viss åtgång på löparskor får man allt räkna med. På fotot ovanför har jag skapat en häxring av mina senaste dojjor.
Jag tillhör de löpare som ha ett pronerande löpsteg, det vill säga att jag sätter i foten med utsidan av hälen, och sedan ”rullar” diagonalt genom foten så att jag trycker ifrån med mer eller mindre inåtvinkling av foten. Jag springer kobent med andra ord. Faktum är att de flesta löpare pronerar.(om du däremot promenerar då är du inte en löpare gbg anm.). För att ”avhjälpa” detta ska löpare som jag köpa löparskor som kompenserar för det, säger tillverkarna och handlarna. Och jag lyder. Och är nöjd. Men det är nog dags för ett nytt par.
Förutom ett par snedsteg med ett par skitdojjor från Adidas och ett par menlösa från Reebok har den dubbfria löpningen i stort sett alltid genomfört i någon skomodell från Asics. Jag har över lag varit mycket nöjd med de köpen, förutom kanske de senaste skorna som inte givit mig samma sköna löpkänsla. Det kanske är dags att byta märke?
Några skor som jag är nyfiken på är Brooks Adrenaline och Saucony Guide, men det kanske ändå blir så att jag blir Asics trogen. Deras prestigesko Kayano är en ständig testvinnare lite överallt. Däremot suger den som vintersko. Kall som ett vindskyffe i Gamla stan på 1700-talet.
Men det är inget reellt problem. För under vinterlöpningen då drar jag på mig mina Icebug Pytho. Bättre skor och bättre fäste får du aldrig. Man kanske rent av skulle se efter vad Icebug erbjuder för löparskor för sommarhalvåret?
Som sagt, säga vad man vill om löpning men mycket till materialsport är det ju i varje fall inte.
blogg100
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad.
Här kan du läsa mer om utmaningen