Mannen med silvernäsan
Idag har Tyko namnsdag. Grattis. Men namnet tar mig direkt till en läst bok i bokhyllan. Stjärneborg av Alexandra Coelho Ahndoril. Hon är kanske mer känd som den ena halvan av författarduon Lars Kepler. Stjärneborg utkom 2003 och var Alexandra Coelho Ahndorils debutroman och boken handlar om Tycho (förvisso en lite annan stavning) Brahe och dennes relation till sin Kirsten och till deras barn.
Tycho Brahe, astronomen, astrologen och alkemisten. En vetenskapskändis på 1500-talet som gått till historien som en av ytterst få som upptäckt en supernova i Vintergatan. Där på Ven bygger han sitt underjordiska observatorium, Stjärneborg, samtidigt som det kokar på ön. Bönderna föraktar Brahe inte minst för att han lever i synd med sin Kirsten. Borgherren Brahe hanterar deras förakt med brutala bestraffningar. Samtidigt som som han själv för en inre kamp.
Är det en bra bok? Jag kommer faktiskt inte ihåg och på smutssidorna finns inga noteringar av mig. Men då och då, som nu, dyker fragment av den upp i medvetandet och det visar i varje fall att den gjort avtryck.
En intressant reflektion kopplat till Tycho Brahe rör författarpseudonymen Lars Kepler. Eller åtminstone efternamnet Kepler. För efter Tycho Brahes död 1601 efterträddes han som kejserlig matematiker i Prag av Johannes Kepler, en tysk astronom och matematiker. Kanske var det under skrivande av Stjärneborg som den påhittade författaren Lars Kepler fick sitt efternamn. Lars Kepler som idag tillhör de starkt lysande stjärnorna på den svenska kriminallitteraturens himmel.
Mannen med silvernäsan då? En mörk kväll i slutet av december i Rostock 1566 skulle det göras upp. Efter ett gräl med sin brylling Manderup Parsberg om vem som var bäst i matematik och dessutom styrkta av dryck återstod ingen annan möjlighet än att avgöra detta i en duell. De lämnade den pågående julfesten för att göra upp på en närbelägen kyrkogård. Och där, får Parsberg in ett sabelhugg mitt på Brahes näsrygg och Tycho får för alltid känna sig sabrerad och en näsa kort. Men här vilade inga halta höns. Brahe lät tillverka en hudfärgad lösnäsa, en legering av guld och silver som han varje dag limmade fast i det som fanns kvar av näsbenet. Dessutom lät han även tillverka en enklare i koppar för vardagsbruk. Speciellt långsint verkar han ju heller inte ha varit den gode Tycho. Han och duellanten Parsberg som utförde den smärtsamma näskapningen förblev nämligen livslånga vänner.