Mötesplatser som gör allt lite bättre
Glasskiosker, irländska pubar och blomsteraffärer är tre av mina favoritställen faktiskt. Där träffar man alltid trevligt folk. Och hos frisören. Där är det inte bara trevligt utan pratglatt dessutom. De är mötesplatser som dessa som gör allt lite bättre. Eller rättare sagt människorna du möter på dessa platser som gör allt lite bättre.
Egentligen borde det ju vara så överallt. Att alla mötesplatser är platser som bygger människor. Men dagligen nås vi av rapporter om arbetsplatser som verkar vara rena rama motsatsen. Där odlas istället ilska och hopplöshet och det-kommer-aldrig-att-fungera är mantrat för dagen, alla dagar. Offerkotor stickas och nån-annan-ismen är världsreligion. Att skapa positiv förändring i ett rum fyllt med tappade sugar är aldrig lätt och kräver oftast rejäla omtag. Men det går. Det finns det många exempel på. Det kräver alltid goda ledare, tydlighet och långsiktighet.
Sedan finns det andra mötesplatser som av hävd inte är favoritställen att hänga på. För att nämna ett par; hos tandläkaren och på banken. Men även där kan det ske under.
Jag är och har så länge jag kan minnas varit rädd för tandläkaren. Vi snackar paniskt rädd, livrädd. Det har under alla år varit en skräckfylld upplevelse att besöka en tandläkarmottagning. Jag har alltid lämnat behandlingen med vitnande knogar på fingrar som krampaktigt kramat fyllningen ur varje tandläkarstol. Oftast dessutom med spänningshuvudvärk och krampkänningar både i käkar och ben. Men inte längre. Jag har världens bästa tandläkare. En man fylld med historier, en berättare av rang med underbar humor och en synnerligen trevlig personalstab dessutom. Det där hemska själva tandläkeriet försvinner i allt det andra trevliga.
Banker är dock en betydligt svårare nöt att knäcka. Det är oftast något grundmurat ovälkomnande runt banker som det många gånger redan i arkitekturen ges uttryck för. När man träder in genom entrén känner man sig allt annat än välkommen. Bankerna har ju också under decennier försökt med alla medel att mota bort oss kunder, ut från banklokalen. Med korta öppettider, penningmaskiner utanför i kylan, telefonbanker och inte mist Internet har man boat för det. Men så kliver man i på Swedbank i Boxholm och alla fördomar kommer på skam. Här blir man välkomnad och sedd. Med personlig service av bästa märke får man hjälp och en dessutom en liten pratstund. Världsklass! Hit borde bankchefer från övriga Sverige vallfärda inte minst för sin egen kompetensutvecklings skull.