När det fantastiskt fantastiska händer!

Morgontankar. I går kväll somnade jag med ett leende på läpparna. Och i morse vakande jag med samma leende. I går hände nämligen något fantastiskt. Jag vet, det händer fantastiska saker hela tiden. Men det som hände igår var rent av fantastiskt fantastiskt.

Varje onsdag är jag teaterdirektör på Boxteatern. Ja, egentligen inte alls direktör utan det säger jag bara för att en titel som Teaterdirektör eller Cirkusdirektör för den delen nästan har något grafiskt över sig, något affischartat som tilltalar mig.

Så, egentligen, varje onsdag är Boxteatern en mötesplats för människor med det som oftast kallas för funktionshinder, men på Boxteatern kallar vi det för för funktionsmöjligheter. För Boxteatern är platsen där allt är möjligt. Med teaterlek och dramaövningar utforskar vi teaterns värld. Det har vi gjort sedan starten i våras. Alla deltagare är med på sina egna villkor. En del har lite svårt att röra sig, andra har minst lika svårt att sitta still. Men alla bidrar utifrån sin egen förmåga. Skulle NYGATAN9, kulturhuset där vi håller till, utrustas med en energi- och glädjemätare skulle den gå i topp hela tiden.

Men ibland händer det där alldeles extra. Det hände igår. Det fantastiskt fantastiska. Vi höll på med en övning där de som ville fick gå upp på scenen och spela upp en liten association runt dagens tema vatten. Helt ensam på en scen kräver massor med mod. Jag har flera vänner i min närhet som helst skulle avstå det. Då, plötsligt händer det. En av deltagarna som varit med från starten men som aldrig tidigare velat eller tordas bestämmer sig och kliver för första gången upp på scenen, ensam, och spelar – teater. Det var stort, fantastiskt och stort. En värmevåg av glädje sköljde över mig. Det är precis som vi säger på Boxteatern – Allt är möjligt. Ibland behöver vi bara lite mer tid. Inte konstigt att jag sitter här fortfarande med ett leende på läpparna, eller hur?