När kvällspressen står för allmänbildningen

[LINNEFORS 2014-08-17] Vad händer med ett samhälle där kvällstidningarna allt oftare utgör källa och referens för den samhällspolitiska debatten? När detaljerad redogörelse i ett ämne ersätts av en slarvigt hopsatt text som strävar mer efter att förnedra än att försöka förklara och förstå och som fylld med one-liners syftar mer till att lyfta fram den ”kvicka” skribenten än ämnet i sig.

Att för tio åt sedan använda någon av kvällstidningarnas skriverier som referens eller utgångspunkt för diskussion i ett speciellt ämne var lika oseriöst och otänkbart som att hävda att Vecko-Revyn ledde den feministiska kampen. Nu överöses inte minst min vägg på Facebook och mitt flöde på Twitter av länkar till texter producerade i någon av kvällstidningsfabrikerna. Vad är det som har hänt? Har kvällstidningsjournalistiken gått från svammel och vimmel, mord och snaskande till analys och reflektion?

Näppeligen. Det kokas fortfarande samma slags tunna soppa i grytorna på dessa redaktioner. Antalet slevar i grytorna må vara färre men de som lyckats hålla sig kvar har belönats rikligt med bild-bylines större än någonsin. Och några av dem har till och med fått sina slevar guldpläterade. Varje kvällstidning odlar sina egna ”stjärnor” och helt plötsligt är journalistens glans oändligt viktigare är själva innehållet i journalistiken.

Det är i och för sig inte ett problem i sig. Trots att ankdammen till viss del torkat ut till följd av lönsamhetskrav och LEAN-liknande arbete finns det fortfarande en tillräckligt stor vattenspegel för ankorna att plaska i. Där skulle de kunna fortsätta att simma runt, putsa sina fjädrar och sola sig trycksvärtan och spegla sig i varandra.

Men problemet uppstår när denna endemiska värld som länge bara betraktats som ett säreget fenomen i tidningsbranschen helt plötsligt i allt för stor utsträckning börjar utgöra informationskälla och fond för diskussionen av viktiga framtidsfrågor. När var och varannan av oss verkar slicka i sig all den soppa som kvällstidningarna bjuder på utan att överhuvudtaget reflektera över vare sig sanningshalt eller aktualitet. Och inte nog med att vi slickar, vi vidarebefordrar, delar och trumpetar ut till alla ”vänner” i vår krets och helt plötsligt har vi alla samma bild av sanningen. Var tog vår källkritiska ådra vägen?

Det en gång i tiden ironiska uttrycket ”Allt som står i tidningen är sant” har numera blivit en sanning och då i en mer koncentrerad form ”Allt som står i kvällstidningen är sant”. Trots att vi egentligen lever i en tid där uttrycket ”om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir det en sanning” torde vara mycket mer passande.