Ömtåligt gods
[2014-03-16] (16 av 100) Ha du tänkt på att det finns särskilda etiketter som bör användas när det ska skickas gods som man måste vara särskilt aktsam om. Ibland står det FRAGILE med svarta versaler mot brandgulsfärgad botten på dem, ibland står det AKTAS. För att ytterligare förstärka paketets sköra innehåll flankeras texten med en stiliserad vinglasillustration. Dessutom bör du som avsändare emballera din försändelse. Gärna i frigolit eller åtminstone i bubbelplast. Det är ingen hejd på vad vi måste göra för att skydda att det inte går sönder under resan. Tänk om vi la ner samma omtanke om varandra. För ömtåligare paket än vi människor det finns nog inte.
För en tid sedan hade jag en uppgift som byggde på att försöka skapa förändring och nytänkande i en organisation som i vissa delar hade stelnat till och inte riktigt taktade med sin omgivning. Man pratade mycket om ”vi och dom” och nästan aldrig om ”varann”. Mitt mål var att försöka föra in mod och ny energi men också ifrågasätta gamla så kallade sanningar. Jag hävdar verkligen inte att jag sitter på alla lösningar eller alla sanningar men är det något som jag inte är helt oäven på så är det att starta och få igång processer.
Med denna typ av aktiviteter kommer alltid kritiken som ett brev på posten. Man ifrågasätter varför, menar på att vi inte behöver förändring, att utomstående inte ska komma här och… Debatten och diskussionen innehåller alla palettens färger. Allt från ren förnekelse till konstruktiva invändningar och förslag på alternativa lösningar. Och det är bra för det är så det ska vara. Högt till tak och snart börjar man kunna enas och få en samsyn vision och mål. Jag har gjort resan flera gånger och varje gång kan jag bara konstatera att människor som kommer tillsammans får en kraft och vilja som kan åstadkomma nästan det omöjliga. Fördomar och villfarelser ersätts av kunskap och nya kontakter och ibland till och med ny vänskap.
Det som var speciellt den här gången var de som inte vill någonting alls, eller rättare sagt inte ville få sina cirklar rubbade skydde inga medel i sin strävan att låta allt vara som det ”alltid har varit”. Det man gjorde var att man riktade in sig på min person. Med rena personangrepp och kommentarer om mitt utseende eller brist på utseende var strategin att förlöjliga min person. Mitt efternamn omformulerades och jag refererades till som herr Dumbom. Dess attacker var ju på en så låg nivå att det borde rinna av mig, men det gjorde det inte. Jag blev verkligen ledsen. Mycket ledsen. Trots att målet med arbetet hade kanske fler tillskyndare var ändå den förhärskande känslan att jag kände mig sorgen och illa berörd.
Att kunna skilja på sak och person verkar vara något som vi lite till mans har svårt att göra. Den senaste debatten om näthat och hot är ett tydligt exempel på hur vissa människor helt sonika struntar om de sårar andra utan öser på för fullt för att lätta på sitt eget tryck, sin egen ofullkomlighet eller helt enkelt sin oförmåga till till empati.
Jag tror på samtalet. Att kunna resonera och stöta och blöta brukar oftast kunna lösa upp de svåraste klutar. Det var också det jag försökte göra den här gången. Jag bjöd in den person som, med vad som verkade vara en viss njutning, vitt och brett hoppat på min person så fort tillfälle gavs. Dock alltid i sammanhang där jag själv aldrig närvarade. Nu satt vi där öga mot öga och jag tänkte att, innan vi börjar diskutera sakfrågan berättar jag hur jag känner mig. Ungefär så här lät det.
-Jag vill börja med att berätta för dig att jag har ingenting emot att mina idéer och tankar kritiseras men när de övergår i rena personangrepp blir jag uppriktigt sagt väldigt ledsen. Han hade sedan han satt sig ned mitt emot mig valt att titta ner i bordsskivan. Nu tittade han upp, stirrade mig i ögonen och sa:
-Det tror jag inte ett skit på. Du är allt en hårdhudad djävul.
Jag mötte hans blick en kort sekund. Sedan tittade han bort och fäste åter blicken i bordskivan. Men det räckte. Jag hade sett. Den här mannen var ömtåligt gods som någon gång skickats ut i livet med för dåligt emballage. Trasig och rädd. Rädda människor är farliga människor, akta er för dem.
blogg100
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad.
Här kan du läsa mer om utmaningen