Plaskeby, Lundell och Clintan

Hejsan Petronella, eller i varje fall grattis på namnsdagen. Äntligen kom regnet. Ifrån Plaskeby och jag fick fälla upp mitt alldeles nya paraply. Med det är torrt i marken. Lika fort som vattenpölarna bildades, lika snabbt torkade de ut när regnet drog vidare och endast randen av gyllene pollen markerade att här har det tidigare funnits en vattenlinje. Lite som randen i det tömda badkaret markerade att här har en lagom skitig unge i sina bästa år nyss badat.

Svenska Akademien prisar Ulf Lundell som tillsammans med Theodor Kallifatides får Doblougska priset för 2017. Jag gillar bägge. Lundells musik och romaner som Kyssen och Vinter i paradiset och givetvis Jack har för alltid givit honom en plats i mitt hjärta. Kallifatides för hans klarsynthet, ödmjukhet och litterära skatt.

På tal om ödmjukhet. Idag fyller Clint Eastwood 87 år. En av de tuffaste karaktärerna på vita duken under mer än 60 år men som konstnär uppfattar jag honom som synnerligen ödmjuk, stående med bägge fötterna på jorden. I en intervju i DN här om dagen sa Clint: ” Man ska inte ta sig själv på allvar, det är livsfarligt”. Precis.

Däremot är det rimligt att ta andra på allvar. Det är en bra grundinställning i mötet med andra människor.