Polis, Polis, potatismos!

”Här är polisen som mitt i studion står..” och svamlar. Rikspolischefen Anders Thornberg står i Aktuellt-studion och försöker förklara varför Polisen klarar upp färre och färre brott bland så kallade gängkriminella trots att myndigheten översköljts med skattepengar under ett antal år. Det blir haltande, floskelfyllt och fyllt med upprepningar. Lovar och lovar precis som gråsparven uppfattade den gamla tvåtaktande bilen när sparven flög efter. Avgasröret bara pruttade då och då men levererade aldrig.

Kanske än värre är nog ändå den massiva kritiken mot hur myndigheten sköts och styrs. Ja menar, en vice rikspolischef som verkar ha fullt upp med att jaga kjoltyg istället för bovar. Lägg där till en tysthetskultur som främjar de som tittar åt ett annat håll än påtalar missförhållanden.

Igår var det exakt fem år sedan Thornberg tillträdde efter att den hårt kritiserade Dan Elisasson fått foten. Och jvlar vad bra det skulle bli. EN RIKTIG POLIS som högste chef. Nu skulle alla bitar falla på plats. Och visst föll det, men ihop. Handen på hjärtat – om polismyndigheten varit en värmepump hade den aldrig nått marknaden – ingen hade någonsin köpt en pump med så låg verkningsgrad.

Lösningen då? Det räcker givetvis inte att bara byta ut ledningen, vilket i och för sig måste göras, utan alla ruttna strukturer måste brytas upp från grunden. Vädra ut och bygga nytt. Lagens långa arm måste komma närmare människorna samtidigt som vi behöver fler OLIKA poliser. Jag har tidigare förespråkat kommunala poliser och jag gör det igen. Det är väl en så kallad no-brainer, men jag tror också att vi behöver rigga om den statliga polisen från uppdelningen våld och trafik till lösningar som bättre passar dagens situation.

Men vad vet jag? Jag är ju inte polis. För det är sannerligen en sanning i Sverige. Bara poliser vet hur polisen ska fungera. Eller hur? Nu efter fem år med Thornberg, Löfving, Staff och Co i toppen kan vi ju konstatera att alla sanningar är egentligen inte sanningar.