Riddarsporren och ovissheten

Riddarsporren kämpar men frostnätterna är obevekliga. Utgången är ännu oviss. Oviss eller ovisst är kanske ordet för dagen eller snarare för tiden.

Ovisshet är det som omsluter de flesta av oss just nu. Hur ska det bli? Hur ska det gå?

Ingen vet. Allas kristallkulor är mer eller mindre lika grumliga. En del verkar dessutom stirra blint in i glaset. Min påminner i sina bästa stunder om den där lilla bubbla fylld med vinterlandskap och snöflingor, flingor som i ett välruskat tillstånd faller mot marken. Ett eget endemiskt universum.

Här i det andra universumet höjer vi ändå blicken trots ovissheten – vi ruskar om och siktar på en Bokens dag 30 november och en TellUs berättarmässa den första lördagen i december. Ovisst, javisst, men hoppet är en stark följeslagare i dessa dagar. I dessa tider. Precis som humlan tar sikte mot nästa blomma gör vi det också – och precis som humlan så kan vi när som helst under inflygningen ångra oss och flyga till nästa blomma istället. Ställa om inte ställa in med andra ord.