Roligt på jobbet? Du bestämmer!

Det var mitt allra första jobb. Ett riktigt arbete. Jag var 13 år och överlycklig. Jag kunde från och med nu titulera mig Kundvagnsdragare. På eftermiddagar efter skolan, på helger och på lov skulle jag samla ihop kundvagnar på Åhléns.

Det här var på den tiden långt innan dagens system där vi kundvagnsdragare ersatts av en fem- eller tiokrona eller i värsta fall en liten plastbit med reklamtryck som matas in i kundvagnslåset för att frigöra nätvagnen för inköp. För övrigt ett nog så illustrativt exempel på hur teknik ersatt enkla och okvalificerade arbeten.

Och handen på hjärtat. Trots att jag var överlycklig över mitt första jobb var arbetsinnehållet allt annat än glamoröst. Att vandra runt i Åhléns parkeringsgarage för att samla in kundvagnar och sedan dra dem tillbaka till entrén till varuhusets livsmedelsavdelning var ett skitigt, farligt, monotont, ensamt och ibland ganska tungt arbete. Det här var ju dessutom på den tiden då bilarna tankades med blyad bensin, bromsbeläggen bestod till mesta del av aspets och däckens gummiblandningar var så giftiga att hälften hade varit nog redan då. Där kryssade jag fram, en tanig, lätt pubertal tonåring, ibland åtta timmar i stöten och utförde mitt sisyfosarbete. För varje kundvagn jag drog tillbaka till varuhuset fanns det alltid en kund som drog en likadan åt andra hållet.

Det är lätt hänt och tänkt om man har ett skitigt och monotont eller rent av tråkigt jobb att inför nästa arbetspass tänka:
”Åhh, så var det dags igen. Åtta långa timmar framför mig…suck – stackars mig” Och redan där i tanken har man sett till att tiden kommer att krypa fram samtidigt som man börjar forma sig själv som ett offer för omständigheterna och ”jag är värd något mycket bättre” puttrar i bakhuvudet. När man låter dessa negativa tankar ta överhand är man snabbt inne i en ond och destruktiv spiral. Faktum är att den andra vägen är minst lika enkel att gå.

Man konstaterar helt enkelt – Här är jag nu och jag ska göra det bästa av min situation. Det kan jag kräva av mig själv. Att jag gör mitt bästa. Det kan andra kräva av mig. I mitt fall då – Det kan Åhléns kräva av mig.

Jag bestämde mig direkt: Jag skulle bli världens bästa kundvagnsdragare. Jag skulle bli så bra att om det någon gång någonstans utlystes ett världsmästerskap i kundvagnsdragning skulle jag ingå i det svenska landslaget och jag skulle inte nöja mig med mindre än en pallplats.

Jag utvecklade en metod att med hjälp av ett lasso och en krok på ett supereffektivt sätt fånga in mina kundvagnsmustanger där på den Åhlénska parkeringsprärien.  Jag kom stolt dragande med de längsta kundvagnstågen som någonsin skådats i ett svenskt parkeringshus. Med hink, skurmedel och trasor såg jag till att varje ny kund på Åhléns livsmedelsavdelning fick placera sina händer på rengjorda kundvagnshandtag. Att varje barnrumpa fick sättas på skinande blanka kundvagnssitsar. Jag briljerade helt enkelt i min enkla profession där bland bensin, belägg och betongdamm.

Det räckte en bit för att få tiden att gå fortare. Jag tyckte jag var en viktig kugge i Åhléns maskineri. Men jag ville mer. Kundvagnsdragarens vardag är ensam – när en kundvagnsdragare börjar ge sina kundvagnar namn och behandla dem som enskilda individer då kan det vara dags att söka kontakt med andra av ens egen sort.

I mitt fall löste jag det genom att ta reda på vad som var dagens hetaste erbjudande på vår livsmedelsavdelning. Med den kunskapen i vagnen (ursäkta uttrycket) adderade jag nu ytterligare ett göromål till mina arbetsuppgifter. Varje gång jag mötte en nyparkerad kund i garaget, stannade jag till, hälsade och la till:
”Du vet väl att vi på Åhléns Livs idag har fryst kyckling till extra bra pris. Passa på och fynda.”

Jag ska inte sticka under stolen med att till en början möttes mina uttalanden mest av lätt förskrämda anleten men redan efter någon eller några veckor slog de återkommande kunderna en extra lov förbi mig med orden:
”Tjena grabben, vad har du för specialerbjudanden idag?” Jag var nu en viktig del av Åhléns framtoning.

Varför gjorde jag nu egentligen allt detta? Fick jag till exempel mer betalt? Absolut inte – mitt jobb var att se till att det alltid fanns kundvagnar att tillgå för de som skulle handla matvaror. Så länge jag skötte det skulle min arbetsgivare vara nöjd.

Allt det där extra det gjorde jag bara för att bestämde mig för att ha roligt på jobbet, kanske till en början för att få tiden att gå fortare, men efter ett tag blev det roliga en del av arbetsinnehållet. Det är kanske det som är det allmängiltiga i hela den här historien. Att det är DU som måste bestämma dig för hur du vill ha det på ditt jobb. Det kan ingen annan göra åt dig. Ingen kan beordra dig mer än du själv. Gör det, du kommer inte att ångra dig. Jag lovar.

Idag, den 4 juni, fyller kundvagnen 78 år. Det ska jag fira. Jag såg att de hade specialpris på galiamelon på Konsum i Boxholm, ekologisk dessutom.