Sång, riksdagsmän, tåg och stjärnor

VECKAN FÖRE JUL – Den lokala morgontidningen är så tunn och skir att inte ens den mest yrkesskicklige charkuterist skulle kunna skapa så tunna skivor av den torraste av alla lufttorkade skinkor. Men man börjar kanske vänja sig. Med tunnheten alltså. Svenska Dagbladet var dock välfylld och prunkande. Gårdagens ”Under strecket” om den danska bokskörden var både matig och nyttig.

Nu är färdigsjunget innan jul. Efter måndagens fullsatta Julkonsert i Ekeby kyrka återstod en enda brödsjungning i går kväll. I Motala. Sprang på en gammal bekant, numera riksdagsman. En bra karl. Vi har överlag bra riksdagskvinnor och män i vår region. Missade att fråga om vi inte kunde få komma upp och sjunga lite för de 349. Är helt övertygad om att hela deras gäng skulle må bra, mycket bra av lite kraftfull sång. Till Motala åkte vi dock inte över bron så vi får väl betala för oss på något annat sätt.

På tal om pengar. Kina devalverar igen. Och Japan ska bygga snabbjärnväg i Indien. Ibland är jag milt uttryckt tveksam till om det blir något höghastighetsprojekt här i Sverige. Räknenissarna på Trafikverket som verkar äga frågan tenderar till att hitta fler och fler kostnader för varje gång de öppnar Excel-arket. Kanske är det så som någon med bestämdhet hävdade att hela verket har genomgått ett total braindrain vad gäller spårbunden kompetens och det enda som finns kvar är de asfaltskokande hjärnorna? Jag vägrar nog att tro det. Men det kanske är dags att på allvar damma av den ”hemliga kinesiska offerten”.

Årets starkast lysande stjärna har julavslutning idag. Boxteatern med alla härliga skådespelare har sin sista träff idag. Jag är så evinnerligt tacksam över att jag fått lära känna alla dessa fantastiska människor. Modiga och öppna. Härliga och äkta. Fyllda med energi och kämparkrafter. Helt plötsligt blev världen en lite bättre plats. Och de hände och händer här i lilla Boxholm. Det är stort.