Sista dagen med Selma, Jenny och Gurra

Idag är de absolut sista dagen för tre gamla vänner. Idag är de värda nästan hur mycket som helst. I morgon är de på ett sätt helt värdelösa.

Hon, den första, skrev sin allra första saga redan 1891 och det var som om att rycka bottenpluggen ur en gammal eka. Därefter fylldes hennes liv med berättelse efter berättelse. En del anser att hon än idag är minst lika modern som någon annan av de skriftställare som är i ropet idag. Jag är benägen att hålla med.

Den andra i trion sjöng sig bokstavligen in i historieböckerna. Allt började väl i  klarakvarteren i Stockholm. Hon sjunger jämt, sa de. Hon sjunger som en näktergal, sa de senare. Och precis det, en näktergal fick hon av Englands drottning Victoria som ville visa sin totala uppskattning. Ett smycke med rubiner och smaragder föreställande den lilla sångfågeln till den lilla sångfågeln. “Den svenska näktergalen” och en superstjärna var född. All vår tids Micheal Jacksons o Prinsar och andra i alla ära och full respekt men den här kvinnan och hennes berömmelse trumfar dem alla.

Den siste vännen är väl den jag haft minst kontakt med men så har han ju också ett antal år på nacken. Dessutom har längdskidåkning aldrig varit min favoritsyssla. Nu var det väl i och för sig inte skidåkning som var hans huvudgren här i livet utan under dryga 37 år var han det absolut högsta hönset, läs tuppen, härikring. Vi har honom att tacka för nationalstaten, om man nu vill tacka för det. Det var han som satte kyrkan på plats och banande väg för en stark statsmakt här i Sverige. Det finns väl förvisso en och annan svartrock som bannat det under åren.

Men som sagt idag klämtar klockan för alla tre. Selma, Jenny och Gustav. För imorgon är de inte värda något. Inte ens papperspriset på de ark de finns avbildade på. Selma där hon sitter och tittar tillbaka på oss iförd söndagshatten. Jenny som precis vridit på huvudet och spanar över axeln nästan som om hon hör att de kommer för att hämta henne. Också Gustav som sorgset men med välansat skägg ger oss sin blick.

Imorgon är de alla för alltid ersatta. Selmas berättelser byts ut mot Astrids sagor. Jennys skönsång ersätts av Everts välberesta luta och hesa, episka stämma. Gustav som en gång var den förste drar sig tillbaka och kanske en av de störste i modern tid, Dag tar hans plats.

Hej då Selma. Hej då Jenny. Hej då Gustav. Nya tider kräver nya sedlar. Sedlar som inte går att förfalska. Men det visste inte förfalskarna. Så redan nu har de första förfalskade nya sedlarna dykt upp.

Men det gör ingenting för vi är på väg in i det kontantlösa samhället. Och den resan börjar vi tydligen med genom att trycka mer sedlar. Vi skapar mer av det som vi strävar efter att ha mindre av.  Nytryckta dessutom. Bort med det gamla. In med det nya. Nya tider, nya sedlar.