SISTAFEB.23
När hela den sörlänska mänskligheten sprang ute i natt för att beskåda Aurora Borealis på himlavalvet tillbringade vi natten lätt vakande över en nyopererad Alice. En grinig sporre på ett bakben avlägsnades igår och för en hund ingår en förnedrande tratt som en del av läkeprocessen. Djur har ju en enorm förmåga att finna sig i mycket, men tratt är nog extra plågsamt. Inte minst då den fungerar som en reverserad megafon. Alla nattens ljud förstärks av konen när den träffar öron som i vanliga fall hör knappnålsfall som små dunsar. Men vi hängde tillsammans i natt och kramade, klappade och strök och kämpade oss fram till sömn under småtimmarna.
Några som dock borde få sömnlöshet på recept är alla dessa hovrättsgubbar som gång på gång dyker upp i uppmärksammade mål där vi andra bara kan konstatera att deras bäst-före-datum passerats med råge. Nu senast i snippa-fallet. Tondövhet? Eller kanske bara ljuddränkta av Frälsis-gitarrer. Man blir kokande arg. Trodde förresten att ”Håll grytan kokande” betydde något annat. Ur led är tiden.
Annars kan man väl konstatera att tiden är i led. Vi är fortfarande inte med i NATO trots att Statsministern inte gör annat än flirtar med Turkiet. Riksbankschefen tycker att vi ska handla där det är billigare och Vänsterpartiets tycker att det är OK att skattepengar går till personlig konsumtion för en kul snubbe på Järvafältet som sett till att värva nya medlemmar till partiet.
Men allt är inte nattsvart. Hustrun har bestämt sig för att läsa om hela Torgny Lindgrens bokproduktion. Detta efter att jag med glädje i rösten läst högt ur dagens ”Under strecket” i svenskan. En fantastiskt essä av konstnären och författaren Marit Furn med rubriken ”Världen är som en lindgrensk skröna”. Och sannerligen visst är det så. Och visst är han värd att läsa om den gode Lindgren. Jag kommer ihåg när jag under ganska lång tid försökte att få till en intervju i radion med en då åldrande Lingren och till slut efter flera fruktlösa försök ändrades taktik och tillskrev honom i notisform och fick tillbaka ett reptilsnabbt svar – givetvis i formen av en notis – ur minnet vill jag minnas att det var ungefär så här:
ÅLDRING BRÖT ARMEN
En åldrad skriftställare bröt armen och var tvungen att tacka nej till spännande radiointervju.
Ridå! Jag vill minnas att det var ungefär så men det kan ha varit på något annat sätt. Det är inte alltid att man kommer ihåg allt. Eller som den åldrade notisskrivaren i romanen ”Pölsan” anspråkslöst förklarar sina texter: ”Fantasin är mitt minne”. Jag måste vid tillfälle leta upp brevväxlingen.
Allt är inte nattsvart 2: Det verkar som om vinterns sista dag kan bjuda på strålande väder. Därmed bjöd februari på ett ljust och gott avslut. Nu ser vi fram emot vad vårmånaden Mars kan erbjuda. Moder jord, känn ingen press! 🙂
Påtår!