Skavlan hit, Skavlan dit och justeringsmän

Sista dagen i mars. Alla pratar om Skavlan. Skavlan hit och Skavlan dit. För hård. För bra. För norsk. Skavlan hit och Skavlan dit.

I går kväll var jag på årsmöte i en förening som förmodligen höll sitt 108:e årsmöte sedan 1908. Vi valde inga justerare. Det har vi aldrig gjort. Vi valde justeringsmän. Det har vi alltid gjort. Förmodligen grundlagsvidrigt i dessa dagar. Men det gick helt enkelt inte att göra på något annat sätt. Föreningen tillåter nämligen bara manliga medlemmar. Det är kanske är ett ännu värre brott? Hade vi öppnat en dörr ut i åsiktskorridoren hade vi säkert blivit starkt rekommenderade att ändå kalla justeringsmännen för justerare. Det blir nog bättre så ändå. Nu öppnade vi ingen dörr. Vi valde justeringsmän, förmodligen för 108:e gången.

Tidigare i morse när jag hämtade morgontidningarna hörde jag två tranor på håll. Eller jag tror att de var två, det lät tvåstämmigt. Efter årsmötet i går kväll sjöng vi fyrstämmigt. Vi gör gärna det i vår förening. Vi blandade väl. Irländska folkvisor i vad som vid en första anblick kan tyckas orimligt svårt arrangerade turades om med härliga svenska dryckesvisor och då och då någon av de klassiska vårsångerna.

Sångarbröderna i Boxholm heter föreningen. En manskör som sjungit oavbrutet sedan starten 1908. Ibland när vi vill ta i brukar vi säga att vi förmodligen är en av Sveriges äldsta manskörer, eller om det är världens rent av.

På många håll har manskörerna försvunnit. De har helt sonika dött av ålderdom. Manskörer, sa någon, är i det närmaste en rödlistad art. Många har blivit ett fåtal och flera av dessa kämpar med ansenlig medelålder och problematiskt rekrytering.

Sångarbröderna är verkligen undantaget. På några år har vi lyckats mer eller mindre dubbla antalet korister. Idag är medelåldern så låg att det nog går åt mer läsk än kaffe när vi fikar. Sångarbröderna är i och med detta också något så unikt som en förening med tre generationer i förening. Allt det här borde egentligen vara omöjligt på en ort med knappt 5.400 invånare.

I dag har solen valt att trotsa den samlade meteorologiska sakkunskapen som budat om dysterväder med mulet och regn. Ungefär som vi i Sångarbröderna vägrat att tystna utan sjunger kanske starkare än någonsin. Vi har nog som humlan som alltid fått höra att den inte kan flyga skapat vår egen aerodynamik. Och tillsammans i sången söker vi likt tranorna efter termiken som kan lyfta oss ytterligare mot nya höjder, nya mål. Vi sjunger fyrstämmigt i vår förening. Det har vi gjort i 107 år. Alla sjunger. Till och med justeringsmännen.