Söndagen har börjat

Landskapet är frostnupet. Solens morgonstrålar glittrar i det evigt rinnande åvattnet. En och annan vårfågel kvittrar förundrat över det kylslagna. Men de är ändå vana. Generation efter generation har redan upplevt det och byggt in kunskapen i sina gener för kommande släkten.

Nattens ljud börjar så sakteliga att bytas ut mot morgonens och dagens. Uttern som hållit sen kärlekskonsert vilar i stenrösets skydd under en av de broar som får Svartådalens sidor att komma samman. Där på andra sidan i skuggan av Linnebergets resning syns ett rådjur trampa, och så ett till. Längre in i skogen, upp på berget, där dit vildsvinen nyligen anlänt bökas och kivas det.

På andra sidan vägen, den mot kyrkan i Ekeby, leker ett korppar tafatt mot en blåklintblå himmel. Där mitt i sin termikbalett lär de åter känna varandra inför det här årets tvåsamhet. Skatorna här i Linnefors har kommit ännu längre. Slottet av kvistar och grenar växer år för år. Svartvita arkitekter som för fullt upptagna bygger vidare på sin och sina kommande barns framtid.

Påtår och sedan fingervantar, halsduk och ut genom dörren för att andas. Söndagen har börjat.