Stampen blir stumpen?

Stampen ansöker om rekonstruktion. Problemen har sin grund i att man har precis gjort det, stampat på sig själv, för att kunna expandera genom bolagsförvärv.

I min värld är stampa slang för att låna på eller belåna för att få loss kulor.

Man gick till pantbanken för att stampa på en klocka, eller en gitarr eller någon guldpläterad släktklenod för att kunna hantera en tillfällig likviditetskris och få ordning på, åtminstone tillfälligt, sitt kassaflöde.

Stampens expansion genom företagsköp har alltså skett med lånade medel. Sakta men säkert har man byggt på skuldbördan och nu klarar man inte av att betala sina skulder.

När nu Stampen ansöker om rekonstruktion sker det efter att man under ett antal år arbetat hårt med att få ordning på ekonomin i koncernen. Genom personalneddragningar och avyttringar av bolag har man försökt att skuldsanera men tydligen inte med tillräckligt stor framgång. Nu söker man tillfälligt skydd mot en konkurs genom att ansöka om rekonstruktion. Om rekonstruktionen beviljas är man skyddad från bland annat utmätning och uppsägning av ingångna avtal samtidigt som man försöker få till en långsiktig lösning för koncernen. En rekonstruktion beviljas, om den beviljas, av Tingsrätten och gäller normalt för en period om tre månader. Därefter kan ytterligare anstånd beviljas dock totalt max tolv månader.

Av alla rekonstruktioner som beviljas i Sverige är det bara cirka femtio procent som lyckas. Mer än varannan rekonstruktion i Sverige leder i slutändan faktiskt till konkurs. I Stampens fall hänger nog framtiden för koncernen på hur bankkonsortiet bestående av Handelsbanken, SE-banken och Nordea ställer sig till framtida ackordsuppgörelser. Inte minst Handelsbanken har ett rykte om sig att vara hårdnackade i denna typ av uppgörelser.

Då och då höjs det röster i Sverige att vår rekonstruktionsmodell är för klen. Att vi borde se över lagen och försöka att få den att mer likna till exempel USA’s chapter 11 där domstolen styr processen och kan tvinga parterna till överenskommelser.

Nu väntar en tuff tid för Stampen, för dess medarbetare, samarbetspartners och leverantörer. Ytterligare stålbad i en koncern som det känns, redan badat länge nog. Uppsägningar, neddragningar och avyttringar. Kanske återstår det bara till slut en liten stump av Stampen. Vem har sagt att det är lätt att bygga bolag?