Staten agerar ockrare i skydd av lagen

Säg att du lånar tio kronor av en kompis. Ni kommer överens om att du ska betala tillbaka inom trettio dagar. Ni har också kommit överens om att om du inte skulle betala tillbaka i tid har din kompis rätt att ta ut en dröjsmålsränta.

Om ingen räntesats har avtalats har din kompis enligt räntelagen då rätt att debitera gällande referensränta + 8 %. Referensräntan fastställs halvårsvis genom särskilt beslut av Riksbanken och sattes till 0,00 % den 1 januari 2015.

Av olika anledningar missar du återbetalningen och kom först ihåg efter ytterligare 20 dagar att du står i skuld till din kompis. Du letar upp din kompis och räcker över en guldtia. Men din kompis tar emot din peng, men sträcker åter fram handen med kommentaren; ”Åsså dröjsmålsräntan”.

Din kompis vill alltså använda sig av sin rätt enligt räntelagen och avkräva dig lite räntepengar. Varför? Tja, hen kanske är en människa med principer. Eller vill egentligen statuera ett exempel som ska tjäna som varnagel för anda snyltare i bekantskapskretsen. Oavsett vilket väljer du att tillmötesgå kompisens krav. Din dröjsmålsränta att betala blir då, enligt formeln;

Lånat belopp x (referensräntan + 8%) / årets alla dagar x antalet försenade dagar = dröjsmålsränta i kronor

10 kr x (0,00% + 8,00 / 365 dagar x 20 försenade dagar  = 4,38 öre

Du ska alltså betala din kompis nästan 5 öre. Förslaget är att ge kompisen en hel krona, med kommentaren: ”Det är jämt. Köp dig något snyggt”. Gå där ifrån och skaffa dig nya kompisar.

Om din kompis hade krävt 10 kronor, eller rent av 20 kronor i dröjsmålsränta. Då hade du kunnat dra din, numera före detta, kompis inför skranket. Det skulle nämligen kunna betraktas som rent ocker.

Ocker är ett straffrättsligt begrepp som regleras i brottsbalken. I kap. 9 i brottsbalken samlas en mängd brott som samtliga har att göra med bedrägligt beteende när det handlar om pengar. Ocker är ett typiskt bedrägligt beteende och innebär att någon utnyttjar en persons beroendeställning, lättsinne, oförstånd eller trångmål för att få ekonomiska fördelar.

Det är klart, riktiga kompisar, inte ens de utstuderat ekonomiskt lagda (läs snåla), skulle väl aldrig ägna sig åt bedrägligt beteende mot en annan kompis. De skulle helt enkelt bli väldigt ensamma efter ett tag.

Med Staten är det dock en helt annan sak. Staten är inte din kompis. Utan att blinka kan den kräva dig på 500 kronor bara för att du missat att betala en skuld på 10 kronor med några dagars marginal. Faktum är att även om skulden bara var en enda femma kommer staten ändå att kräva dig på 500 kronor.

I Sverige har det staten infört trängselavgifter och infrastrukturavgifter. Två ytterligare metoder att avkräva pengar från landets trafikanter. Trängselavgifter för dig som vill in i Stockholm eller Göteborg. Infrastrukturavgifter för dig som vill köra över nya broar i Sundsvall eller Motala.

Avgifterna är oftast blygsamma. Senast jag själv körde i Göteborg damp det ner en faktura från Transportstyrelsen på 8 kronor. Nu betalade jag den i tid, men om jag inte hade gjort det utan ponera att min inbetalning hade blivit 20 dagar försenad, då hade jag med gällande dröjsmålsränta på 8% fått punga ut med ytterligare 3,5 öre i ränta – Skulle kan kunna tro.

Men som sagt, staten är inte din kompis. Istället skulle jag få ett nytt brev från Transportstyrelsen innehållande ett krav på 500 kronor. Staten har genom detta tilltag påfört dig en dröjsmålsränta på 6150% – sextusenetthundrafemtio procent. Det är ocker på en sådan nivå att till och med de mest hårdhudade SMS-låneföretags direktioner rodnar eller i varje fall förbannar sig själva för att de inte kommit på samma idé. Tilläggas kan göras att om det rört en infrastrukturavgift hade den förstaförseningsavgiften varit på 300 kronor. Om jag fortfarande vägrat att betala in denna saltade faktura hade Transportstyrelsen lagt på en tilläggsavgift på ytterligare 500 kronor.

Hur kan detta då vara möjligt? Hur kan staten komma undan med detta? Enkelt, staten ägnar sig inte bara åt ocker, ibland stiftar man lagar också. Trängselavgift och Infrastrukturavgift är lagar och allt som rör dessa är del av lagarna och med andra ord kan lagstiftaren själv stipulera de regler som gäller.

Så här står det i lagen för Infrastrukturavgift under 20 §:
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om vägar som avses i 1 § första stycket 1 meddela föreskrifter om:

1. vilka vägavsnitt som ska avgiftsbeläggas,
2. vilka fordon som ska omfattas av avgiftsplikt,
3. infrastrukturavgiftens storlek,
4. avgiftspliktens inträde,
5. beslut om och betalning av infrastrukturavgift, och
6. avgifter med anledning av att infrastrukturavgift inte har betalats i rätt tid.

Med punkt 6 i den 20 § sätter staten helt sonika räntelagen ur spel och skapar ny lag för förseningsavgift gällande vägtullar.

Svårare än så är det inte att komma undan med ocker.