Tarzan på ett plus

[LOBBE 2014-04-18] Påsken har ändrat karaktär. När jag var liten gjorde verkligen Långfredagen skäl för sitt namn. Den dagen var utan jämförelse årets absolut längsta dag. Allting var stängt. På radion spelades bara dyster musik och jag tror till och med att de vuxna samtalade med dämpade röster. Vädret var uselt, kallt och snöflingor yrde i snålblåsten.

Vi skulle minnas att Golgata-vandringen var över och på korset av asp var han nu uppspikad för våra synders skull. En tydligare bild av vår ständiga skuld gick nog inte att frammana, så när jag satt där och försökte få dagen att gå tordes jag inte färglägga min målarbok med annat än blyerts.

Men tiderna förändras och nya synsätt, aspekter och intryck och referenser gör sina intåg. En skön historia (fritt återberättad) är den om ett gäng dagisbarn som besöker en vanlig svensk kyrka. Och som vanligt, längst fram i koret hänger han där på sitt krucifix. Ett av barnen bryter den andäktiga tystnaden och mellan kyrkorummets vitkalkade väggar ekar hans förvåning:
-Kolla fröken, Tarzan på ett plus!

Idag är Långfredagen inte längre samma ok i vår kalender. Tack gode Gud, för det.