Tiden har kommit för att förändra hur vi möter pinsam badrumslukt

Äntligen! Som vi alla har väntat. Till slut kom den, produkten som vi kanske inte alltid visste fattats oss men som vi nu går man ur huse för att genast införskaffa. V.I.Poo.

Ett av de märkligaste formaten för reklam och konsumentpåverkan är nog teve-reklam. På bara några tiotals sekunder ska en hel menighet övertygas om att just den presenterade produkten eller tjänsten är den man bör välja, eller åtminstone få varumärket så pass inpräntat hos sig att man vid nästa inköpsrunda på ICA eller på någon annan inrättning ska välja just denna. Det märkliga blir ännu mer märkligt när reklamfilmen går in i andra fasen. Den klipps ned och i sin förkortade version blir det oftast totalt obegriplig för den som inte sett ”långfilm”. Men repetition är kunskapens moder även för reklammakare.

Jag har alltid tyckt att bland alla snuttar av tevereklam är det en bransch som stått ut när det gäller konstiga, skruvade och oförståeliga budskap, bilbranschen. Då alla bilar är ungefär lika säkra, utrustade på nästan samma sätt och till förvillelse lika till utseendet kämpar tillverkarna istället med att lifestyle-placera sina varumärken genom teve-reklam. Grundreceptet för denna placering verkar vara ju mer skruvat desto bättre. Därför överöses vi med filmer som mer framstår som LSD-trippar än produktinformation för fordon.

Men så dök teve-reklamen för V.I.Poo upp. Mer skruvat än så här blir det nog inte. Här snackar vi skitprodukt i ordets rätta mening. En spray som en gång för alla ska lösa vår tids största problem – den pinsamma badrumslukten.
”Tiden har kommit för att förändra hur vi möter pinsam badrumslukt” meddelar tillverkaren och låter göra en reklamfilm om lösningen – V.I.Poo. Första gången jag så filmen trodde jag det var en ren parodi. Jag har nu sett den ett antal gånger och är faktiskt inte riktigt säker än att det är på riktigt, eller, jag vill nog inte tro att det är på riktigt. Vad tror du? Avgör själv. Här kan du se hela reklamfilmen. Är den på allvar? Jag är fortfarande mållös och lite smått fascinerad över chokladmunkarna som landar i porslinet.