Tranor, Tranås, Grus grus och Transåsen

I går såg vi årets första trana, eller rättare sagt årets första tranpar. De kom flygande över ån. Det sägs ju vara ett av de allra säkraste vårtecknen. Tranan är en synnerligen mytomspunnen fågel, och återfinns i stora delar världen.

Söder om oss, i grannkommunen Tranås, ingår fågeln nog i både namnet och stadsvapnet. I det tidigare med viss reservation, i det senare absolut. En stående trana med en röd ”sten” i ena klon utgör stadsvapnets heraldiska huvudmotiv. I en av myterna sägs att tranan var en pliktskyldig fågel och när flocken skulle sova under sina resor så ställdes alltid en trana på vakt som fick hålla en sten. Om tranan somnade tappade den stenen och skulle på så sätt väcka sig själv. En annan sägen gör istället gällande att fågeln inne i kroppen bär på en sten som ballast och om de spyr upp den så är det en sten som kan förvandla saker till guld. I Tranås hävdar flera att den röda stenen som ”deras” trana ses hålla helt enkelt är ett stycke röd tranåsgranit.

När vi drog igång förändringsarbetet i Tranås i mitten på 00-talet startade jag grusgrus.nu som en kontaktyta mot utflyttade tranåsbor och möjliga hemvändare. Under ett par års tid tjänade den som portal för jobberbjudanden, event, nyheter hemifrån och lediga bostäder. Grus grus är ju som bekant det latinska namnet för trana.

Det finns de som hävdat att Tranås också har fått stå modell för min singelpict-serie Transåsen. En serie som beskrivs så här:
Långt, långt från de stora allfarvägarna, mitt inne i den mörkgröna skogen ligger en plats som du nog inte trodde fanns. Ett endemiskt unikum befolkad av individer som ständigt och outtröttligt tampas med de riktigt stora frågorna. Välkommen till Transåsen.

Med en sådan beskrivning förstår alla och en var att det inte kan vara något annat än en serie fritt ur fantasin och att varje likhet med verklighetens Tranås är en ren tillfällighet.