Tre böcker en dag som denna

Jag har läst mycket av Henning Mankell genom åren. Deckarförfattare verkar bli eftermälet om man får tro vad som skrivs runt om i media just nu. Och visst, han utgör väl en av de tre riktigt stora elefanthannarna på den svenska krim-savannen. Men jag vill nog ändå sätta tre andra romaner av honom på pallplats.

1. Comédia infantil – Om du aldrig läst Mankell eller ens tänkt läsa honom ber jag dig tänka om, och läsa denna enda bok. Nominerad till Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris är det en fullständigt lysande och gripande historia som berättas oss från ett teatertak i Afrika under nio ljumma nätter. Ju mer liv historien får desto närmare döden kommer vi.
2. Leopardens öga – Jag sträckläste den. De vitas rasism och de svartas hat och mitt i allt en norrlänning.
3. Kinesen – Ibland hamnar man i en bok som egentligen är två eller ännu fler böcker. Kinesen är en sådan. Den här boken är faktiskt till det yttre en deckare. En bestialisk sådan dessutom. I en by i Norrland, en vinter i början på 2000-talet slaktas 18 personer. Och helt plötsligt befinner sig en skånsk kvinnlig domare på jakt efter svar i 1860-talets Amerika. Det blir en psykologisk roman fylld med både historia och svidande dagsaktuell kritik. Personlig med ett fantastiskt väl tecknat kvinnoporträtt.

Henning Mankell blev 67 år. Han lämnar efter sig ett rikt författarskap. Många av hans romaner kommer att fortsätta att hitta nya läsare. Vad passar då bättre en dag som denna än ett citat från just Comédia infantil ”Månen försvinner efter att ha varit stor, stjärnorna fortsätter att lysa trots att de är små.”