Uppskuret

Var går gränsen mellan måleri och skulptur? Lucio Fontana föddes den 19 februari 1899 i Argentina men det var i Italien som han skulle bli verksam både som bildkonstnär och skulptör.  Han hade sina rötter som skulptör i kubismen men var också med att på 30-talet lansera Det vita manifestetsom förespråkade en syntes av konstnärliga genrer och återupptäckandet av gamla material.

I slutet på 40-talet lanserade Fontana Spatialismen som försökte koka ihop intryck från både dadaismen och konkret konst. Ut kom något som skulle bli en syntes av färg, ljud, rymd och inte minst rörelse och tid och dessutom kanske något som bara varade för stunden. Lite av en förlöpare till konstnärlig performance och konst som bara kunde upplevas vid ett specifikt tillfälle.

Under hela 40-talet experimenterande Fontana vilt i sitt konstnärskap och letade efter uttryck där de traditionella gränserna mellan skulptur och måleri upphävdes.

Fontana är idag kanske mest känd för sina enfärgade målningar med uppskurna dukar. Han kallade dem ”Rumsliga begrepp” och i Göteborgs konstmuseums samlingar finns det rumsliga begreppet – Rymdidé: väntan en syntethartsfärg på duk där den skimrande koboltblåa duken är sönderskuren med fjorton vertikala streck. Om det inte vore för den blåa bakgrundsfärgen påminner konstverket lite om den handskrivna notan som fortfarande är gängse på många av världens ölschapp. Ett streck för varje inburen sejdel.  Eget, bara det gör den värd att uppmärksamma. Egen, Lucio Fontana var egensinnig, produktiv och gränsöverskridande i sitt konstnärskap. Bara det gör honom värd att uppmärksamma.

Rymdidé: väntan, syntethartsfärg på duk är gjord någon gång mellan 1958 och 1966 och ingår Göteborgs konstmuseums samlingar. Och trots att den ska vara gränsupplösande mellan måleri och skulptur är den i museets katalog insorterad som målning.

Lucio Fontana dog 1968. Precis efter att han flyttat till Comabbio norr om Milano och inrett sin nya studio.

#enbildkonstnärperdaghållerdoktornborta #konst #konstpaus