Utter-Basil och utsikten
[LINNEFORS 2014-04-12] Det var en mulen tidig tisdagskväll i mitten av 90-talet. Jag vill dra mig till minnes att det ändå var i mitten av maj så trots vädret var omgivningarna vårligt vackra. Ni vet, så där som de nästan bara kan vara i Sverige. Vi hade affärsbekanta från England på besök och vi bestämde att efter dagens avslutade förhandlingar ta med dem på en sväng i landskapet för att sedan avsluta någonstans med en bit mat.
Vi kom så småningom, efter att ha sightseeingat över östgötska slätter och vindlande småländska vägar kantade av mörkgrön granskog fram till Den Gyllene Uttern. Det anrika hotellet och restaurangen som likt en Braheskt borg bastant tronar högt ovanför Gränna och blickar ut över Vätterns vatten. Uppförd under 30-talet och med ett stilideal för den absolut tankarna till Stortyskland snarare än Storbritannien, inte minst för två engelsmän. Men ändå, en vanlig tisdagskväll i maj, i mitten på 90-talet i dessa delar av Sverige erbjöd inte så många öppna restauranger om man tänkte sig lite annat på tallriken än tunnbrödsrulle eller Grillkorv med pommes frites. Maten på Gyllene Uttern ansågs dessutom vara lite utöver det extra. I varje fall var priset på maten det. Dessutom är utsikten från matsalen på Gyllene Uttern magnifik. Föga anade vi då att utsikten skulle det inte bli så mycket bevänt med.
När vi, ett sällskap på fyra personer, klev in matsalen stoppades vi direkt av en karl i mörka byxor, vit skjorta och svart väst. Han tronade bakom en nätt liten pulpet som var uppskyltad med HOVMÄSTARE / BOKNINGAR. Han påminde i sin framtoning till viss del om John Cleese karaktär Basil Fawlty i Pang i bygget men det skulle också visa sig att han hade en hel del mörkt tyskt 1930-tal i sig.
Förutom vi fyra och Utter-Basil var matsalen totalt tom. Lika öde som Robinsons ö innan Fredag. Inte en levande själ syntes till bland matsilver och linnédukar.
Det var då jag beseglade vårt öde genom att ta ett steg fram mot Utter-Basil och på onödigt bred stockholmska frejdigt hälsande fråga:
-Tjena’re! Tror du att skulle kunna klämma in fyra svultna gubbar en busy kväll som denna, kompis?
Utter-Basil besvarade inte hälsningen men svarade kort med en fråga:
-Har ni bokat?
Jag skrattade gott då jag uppfattade hans fråga som ett bevis på att karl hade humor och jag frustade:
-Näe, tyvärr men du kanske kan klämma in oss bland alla andra.
Utter-Basil svar var nu isande kort:
-Vi ska se.
Varvid han öppnade liggaren och bläddrade fram till dagens datum som likt ett oskrivet blad uppenbarade sig som just det. Ett oskrivet blad. Han begrundade det han såg och bröt till slut tystnaden med en fråga:
-Ett bord för fyra?
-Ja, svarade jag nu artigt på rikssvenska i ett försök att gjuta olja på vågorna. Men alldeles för sent.
Utter-Basil skrev i liggaren. Därefter tog han ett steg och visade med ena armen samtidigt som han sa:
-Den här vägen.
Han började gå och vi fyra tågade lydigt efter. Promenaden gick genom hela den avlånga matsalen och vi passerade fönsterbord efter fönsterbord. Vart och ett för fyra personer. Alla tomma. Vår vandring började mer och mer påminna om en ren Golgata-vandring men dock helt utan publik. Till slut hade vi nått vägs och matsals ände och Utter-Basil pekade på ett bord för fyra längst in lokalen med minsta möjliga utsiktsmöjligheter. Jag tänkte fråga om det inte fanns en möjlighet till en annan placering men då jag mötte Utter-Basils blick insåg jag att här på Gyllene Uttern bestämmer absolut inte kunden – Det gör Utter-Basil. Frågor på det??
Så här i efterhand kan man inte mer än skratta åt händelsen och faktum var att det gjorde vi redan under den kvällen. En kväll då vi var de enda gästerna på Den Gyllene Uttern. Dessutom lärde jag mig ett nytt ord den kvällen – Doppelganger – engelskans ord gör dubbelgångare. Det visade sig nämligen att Utter-Basil var på pricken lik chauffören till en av mina gäster den kvällen. Varje gång jag kör E4:an och passerar Den Gyllene Uttern ler jag åt minnet från den för kvällen när jag ville bjuda mina vänner från England det bästa som Sverige hade att erbjuda just då en vanlig tisdagskväll i maj månad i mitten av 1990-talet.
blogg100
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad.
Här kan du läsa mer om utmaningen Det här var blogginlägg 43 av 100.