Vad är en bra bok?

[LINNEFORS 2015-02-28] Ju längre in jag kommer i läsandet av Gertrud Hellbrants bok ”Veterinären” desto mer distanserad blir jag till det jag läser. Och samtidigt ännu mer frustrerad över min egen distansering.

Utan att riktigt kunna förklara varför får boken mig att tänka på två helt andra böcker. Mannen utan öde av den ungerske författaren Imre Kertész och TV av belgaren Jean-Philippe Toussaint.

Mannen utan öde, som i den första svenska översättningen för övrigt hade en bättre titel Steg för steg – en fantastisk och fasansfull roman – där berättarjaget kallt, och sakligt finner sig i allt djävulsk som sker. Steg för steg. Det ständigt sluttande planet.

TV – om konsthistorikern som planerar att skriva en essä om Titzian, men när inspirationen aldrig riktigt vill infinna sig, finnar sig i att inte göra någonting. Hela boken handlar mer eller mindre om att när ingenting händer är det en händelse i sig.

Om dessa två böcker skulle träffas och få ett kärleksbarn tillsammans skulle det barnet kunna döpas till ”Veterinären”. Men egentligen inte då resultatet av kärlek, utan istället produkten av en nogsamt sakligt genomförd studie av avelslinjer som skulle leda fram till den under rådande omständigheter bäst fungerande lösningen.
Är Veterinären då en bra bok? Vad är en bra bok? Jag har inte svaret. Jag kan bara konstatera att frustrationen håller i sig trots att jag lagt boken ifrån mig. Det kanske är bra? Eller?

Det här blogginlägget hittar du också på Correns Bokblogg»