Vi gick en stund i hagen

Vi gick en stund i hagen.
På andra sidan vattnet.
Vi såg tillbaka på Linnefors.
Det var ett tag sedan solen orkade med oss i dalen.
Men fortfarande gulnades sandåsen i norr.

Vattenspegeln är mörkt grundmålad.
De ljusa partierna är bara till låns.
I dag kom staren.
Ett skarpt öga kan kanske skymta
det första paret i någon av trädtopparna.

Klibbalarna dör sakta.
Nakna har de dränkts under lång tid.
Allt detta vatten som bara rusar vidare.
Sliter och drar i strandkanten.

Fjolårsgräset i hagen knastrar under våra fötter.
Det sista ljudet av det gamla.
Det nya tar form.
Er tid är nu. Vår tid var då.
Knastrar det.

Som en gyllene stjärnbild syns mjölnarens hus i fonden.
Det var längesedan nu vattnet gav liv åt kvarnarna.
I sommar ska vi leta efter kvarnstenarna.
Den sista skatten.
Den största.