Wroom!

– Wroom! sa sommarvärmen när den drog förbi i lördags.
– Hej, varmt välkommen, sa jag och log.
– Varmt! skämtare där, skrattade sommarvärmen.
– jag har längtat efter dig, sa jag.
– Härligt och tack, sa sommarvärmen.
– Stannar du? frågade jag.
Sommarvärmen såg nog att jag var lite orolig för värmens röst sänktes till ett viskade.
– Nja, jag måste vidare den här gången. Det många som längtar just nu. Men jag lovar, jag kommer tillbaka.

På söndagen var sommarvärmen borta. Och idag, måndag, vikarierar tydligen kusin oktoberkyla. Jag blir stel av det kalla och lite tafatt. Men värmen kommer ju tillbaka. Det har den lovat.